Ljussjön & Geocaching

I veckan har jag varit hos mamma och pappa. Jag har en liten paus innan nästa jobb och då H ändå jobbar så passade jag på att hänga med dom. Pappa jobbade på dagarna så då åkte mamma och jag ut på lite äventyr. Vi var i en stor inredningsbutik på vischan som ingen hittar till om man inte vet att den finns, vi har och shoppade skor och kläder, sedan geocachade vi lite eftersom mamma hade några oplockade skatter och jag ville få ihop mina steg. Jag har såklart hållt i träning och mat medan jag va där. Jag har nu hållt i träning o kost sedan den 22 juli och gick i mål igår med -5 kg 🙂 semesterkilona är borta plus lite till 👍

När vi va borta va en rävunge på besök nästan varje dag, räven trodde att den va själv men pappa höll span från sitt "kontor". När vi alla va inne och åt så kom den fram och gick runt och nosa i trädgården. Riktigt fin räv och dom ser man ju inte ofta. I torsdag innan jag åkte hem såg vi en precis lika dan ligga död längs 83:an och då räven inte synts till på ett tag trodde vi att de va den men fick lugnande besked av mamma igår att han låg på gräset och mumsade i gotta som dom lagt fram 😁

mamma skickade en lugnande bild!
Det är inte ofta mamma bakar (de ja vill ha) längre men just till detta besök (när jag inte ska förtära socker) så hade hon gjort baklava, herregud va gött de va, vill poängtera att jag tog 1 bit på nästan 4 dagar 🙂 fick hem lite så H kunde smaka oxå och han njöt för fulla muggar.

säger så klart inte vart cachen är men de e ju en jädra smart gömma :)

Kom sedan hem och var ju tvungen att cacha lite här i skärholmen, inte alls lika kul som hos mamma och pappa. Det är så mycket folk överallt och dom undrar ju såklart va man håller på med när man går runt och stryker så jag har bara kunnat plocka dom lite enklare. Idag hade jag memorera ungefär vart dom va och joggade mellan varje, de slutade med 1 mil :) härligt. Nytta med nöje! 

Ett jädra flängande!



1,5 mil

Jag är ganska stolt över mig själv ändå. Trots de kalla vädret så ger jag mig ut.. kämpa!
Igår träffade jag Jaana över en lunch och självklart startade jag då dagen med 7,5 km så att jag inte skulle ha träningen hängandes över mig, ut i kylan redan kl 07:30.

Söndag idag och det betyder att man ska ligga i soffan och glo på TV, det är tradition sedan länge. Vi behövde handla lite till middagen och den uppgiften tog jag på fullaste allvar och tog därför en omväg på 7,5 km till butiken. Börjar sakta men säkert jogga i intervaller lite oftare och lite längre och jag känner de där jag längtar efter, energin kommer tillbaka och jag känner mig frisk & pigg! Tänk att man glömmer bort den känslan efter varje avbrott, skulle man inte glömma de skulle ju antagligen alla röra på sig mer, otroligt skön känsla. 

Dejten med Jaana då, alltid lika trevlig och ses och snacka skit. En lunch på Sally Voltaire & Systrar satt ju som en smäck efter morgonens pass. Rotfrukter quinoa pumpa nötter och en chevrėcreme, riktigt smaskens. Sen gick Jaana runt i deras butik och lyfte och luktade på precis allt. Vi fortsatte med en  lång vandring längst hela Hornsgatan för att finna den perfekta plånboken och sedan avslutade vi med kaffe och kaka på Klang! Hoppas på dejt snart igen. 

Haj!

Springa i -8

.. så sedan i måndags då så har jag varit extremt fokuserad, trött men fokuserat. Haft full kontroll på allt jag stoppat i mig och tränat olika länge beroende på hur jag skött mig under dagen. Har inte gått ut för hårt eftersom jag är livrädd för en omgång till av Trokanterit som jag åkte på i Januari 2016. 

Idag då, jag tyckte de va tid under en promenad att börja småspringa lite i kortare intervaller för att komma igång, de gick ok... förutom att jag ville börja gråta efter 4 km när jag insåg att det inte fanns någon genväg hem.. 2 km kvar. 
Tog på mig mina typ "löpartights" och tänkte att jag blir ju varm, man ser ju folk överallt springa med tights även på vintern. Inser nu att dom antagligen har någonting under eller så är de fodrade. Jag höll på att frysa ihjäl!!! Jag hade knappt någon känsel i mina lår, ni kan ju tänka då hur det går att försöka jogga/springa, benen bar mig knappt.

Jag frös så mycket att jag började tänka på podden i P1 dokumentär som jag lyssnade på i förrgår 
"Flygkraschen i ishavet" om Troel Hansen som skulle åka från USA till Sverige i ett propellerplan som slutade fungera. 

Jag tänkte precis så..  är de såhär jag dör? på bron mellan  Heron City och Skärholmen..