1,5 mil

Jag är ganska stolt över mig själv ändå. Trots de kalla vädret så ger jag mig ut.. kämpa!
Igår träffade jag Jaana över en lunch och självklart startade jag då dagen med 7,5 km så att jag inte skulle ha träningen hängandes över mig, ut i kylan redan kl 07:30.

Söndag idag och det betyder att man ska ligga i soffan och glo på TV, det är tradition sedan länge. Vi behövde handla lite till middagen och den uppgiften tog jag på fullaste allvar och tog därför en omväg på 7,5 km till butiken. Börjar sakta men säkert jogga i intervaller lite oftare och lite längre och jag känner de där jag längtar efter, energin kommer tillbaka och jag känner mig frisk & pigg! Tänk att man glömmer bort den känslan efter varje avbrott, skulle man inte glömma de skulle ju antagligen alla röra på sig mer, otroligt skön känsla. 

Dejten med Jaana då, alltid lika trevlig och ses och snacka skit. En lunch på Sally Voltaire & Systrar satt ju som en smäck efter morgonens pass. Rotfrukter quinoa pumpa nötter och en chevrėcreme, riktigt smaskens. Sen gick Jaana runt i deras butik och lyfte och luktade på precis allt. Vi fortsatte med en  lång vandring längst hela Hornsgatan för att finna den perfekta plånboken och sedan avslutade vi med kaffe och kaka på Klang! Hoppas på dejt snart igen. 

Haj!

Springa i -8

.. så sedan i måndags då så har jag varit extremt fokuserad, trött men fokuserat. Haft full kontroll på allt jag stoppat i mig och tränat olika länge beroende på hur jag skött mig under dagen. Har inte gått ut för hårt eftersom jag är livrädd för en omgång till av Trokanterit som jag åkte på i Januari 2016. 

Idag då, jag tyckte de va tid under en promenad att börja småspringa lite i kortare intervaller för att komma igång, de gick ok... förutom att jag ville börja gråta efter 4 km när jag insåg att det inte fanns någon genväg hem.. 2 km kvar. 
Tog på mig mina typ "löpartights" och tänkte att jag blir ju varm, man ser ju folk överallt springa med tights även på vintern. Inser nu att dom antagligen har någonting under eller så är de fodrade. Jag höll på att frysa ihjäl!!! Jag hade knappt någon känsel i mina lår, ni kan ju tänka då hur det går att försöka jogga/springa, benen bar mig knappt.

Jag frös så mycket att jag började tänka på podden i P1 dokumentär som jag lyssnade på i förrgår 
"Flygkraschen i ishavet" om Troel Hansen som skulle åka från USA till Sverige i ett propellerplan som slutade fungera. 

Jag tänkte precis så..  är de såhär jag dör? på bron mellan  Heron City och Skärholmen.. 

Trött och orkeslös!

Februari, är det den månaden det är meningen att man ska gå under helt eller? Orkar precis ingenting. Jobb hem, jobb hem. Tvingade mig ut på en 7 km promenad igår, olidligt. Vore de inte för Olle Sarri i lurarna så hade jag vänt efter 500 meter.
Energin? Vart tog den vägen?
 
Imorgon är de dags att piska sig ut på promenader och joggingturer igen. Synen av 74 kg på vågen är long gone sedan ett halvår tillbaka och det är dags att ta tag i det. Jag har 4,5 kg som måste bort och det känns som en omöjlighet. 
 
Idag har jag gjort mellanmål här hemma för att hålla sötsuget i chack men även att hålla orken igång så jag orkar ut innan middagen. Mina powerbars med gryn nötter fikon och denna gång, cashewsmör och agave istället för honung. Är så enormt sugen runt 2 tiden så mellis är ett måste! 
 
Wish me luck!