7 mile beach & Rick's Café

Det blev sedan måndag och nu va de ju verkligen dags att lämna hotellet på egen hand.
Vi bestämde att vi skulle gå de 9.6 km längs med 7 mile beach in till Negril. H ville äta hummer längs stranden och han har hört att de e i dom små "skjulen" de ska va godast, inte inne på någon restaurang, det gjorde vi.
Vi pratade med en man som heter Marcus en hel del, eller snarare över hela lunchen. Han va trevlig och hade som så många andra Jamaicaner nåt intressant att berätta. Så vi satt å snicksnackade ett bra tag eftersom hummern vad levande när vi kom och grillen va inte tänd.. så ni kan ju tänka er.

Längs med promenaden på standen badade vi ett par ggr oxå, ett måste i värmen. Ja.. så småningom tog stranden slut och vi fick vika av upp mot vägen igen.

Inne i Negril tog de ca 3 minuter för en person att komma fram, presentera sig och säga som många andra "jag bor uppe i bergen men jag är nere i stan för att guida turister" "i gotta make da living for mi kids you know"

Ja. De man gör är att man låter dom guida de man själv hade klarar av att hitta, man ger dom sedan en slant och alla är nöjda och glada. Han hjälpte oss dock mer genom att även fixa en taxi vidare till Rick's Café, vi insåg att de va en bit kvar och vi orkade inte gå. Så.. vi hoppade in i en taxi.. vi frågade om kostnad innan vi hoppade in (som vi hade fått reda på att man skulle )
Svaret va " just give me somethin' you know"
Hm.. ok. Vi har hört sen tidigare att taxiresor inte ligger långt ifrån Sverige i pris så visste vi att de skulle bli en slant. 250 spänn fick han, och med de trötta benen så va de väl värt de.
När vi åkte hem dock och skulle åka de extra 9 km som vi hade gått å han ville ha 25 dollar så insåg vi att vi hade betalat överpris till den första killen.. men men.

Äntligen kom vi fram till Rick's. En av de ställen man enligt alla sidor på internet måste besöka när man är på Jamaica.
Det är en pub som ligger på klipporna på den västra kusten. Havet är turkost och djupet som ser ut att vara 4 meter är myyyycket mer än så, de inser man när man ser alla som hoppar från 8 - 35 meters höjd ner i de blå.
Många kommer dit för att hoppa men de flesta kommer dit för solnedgången, så även vi.

Så fort solen gick ner strömmade folket ut till taxibilarna som stod utanför å väntade. Som på Kungsgatan kl 03 en lördag.

Äventyrlig dag utanför hotellet och utan guide, de va de vi hade längtat efter :)

Nedan följer bilder i vanlig ordning

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera inlägget här :